Human Resources Scandinavia AB

KBT eller Psykodynamisk psykoterapi?

Valet av terapi beror på vilken form av psykoterapi ni känner för. Som hjälp finns här nedan en beskrivning som en patient formulerade.

KBT respektive PDT ur ett patientperspektiv (ätstörningar): 

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

"Jag skrev en mat- och träningsdagbok för att äta och träna lagom mycket, utsatte mig för situationer jag helst undvek och antecknade känslor. Jag fick göra en plus- och minuslista över vad det innebar att svälta sig. Det är kraftfulla verktyg som balanserar tänkandet. KBT hjälpte mig att se mina tankescheman, som att jag ofta tänkte "ingen tycker om mig" eller "det är i alla fall ingen idé". Sådana tiankar blev till slut en verklighet. KBT lärde mig att separera känslor från fakta och att bryta mina negativa tankemönster. Det hjälpte till en viss nivå. Jag behövde också annan samtalsterapi."

Psykodynamisk terapi (PDT)

"En trygg inramning för att bearbeta svåra minnen. Att älta mycket gör att man läks. Processen är mer smärtsam än KBT, så man måste vara beredd på att möta sin historia. Man värjer sig gärna för att se att ens barndom inte var så bra som man trott, att föräldrarna inte orkat och att man inte fått ovillkorlig kärlek. Man vår hjälp att förstå varför man får ångest och hur barn fungerar. Små barn klarar inte att hantera en så stark känsla som skam, vilket jag alltid känt - att jag är dålig, att det är fel på mig. Terapeutens roll blir att nyansera, visa att man är en bra människa. PDT handlar inte om att hitta syndabockar eller tala om för en hur man ska göra. Man får hjälp att hitta lösningarna själv. Man känner igen mycket från KBT. De inspirerar varandra."

(SVD:s artikelförfattare: Agneta Lagercrantz)